Turtagning och högläsning - i särskolan
Elevernas glittriga ögon mötte oss från skolbänkarna. "Hej Harry", sa en pojke med ett ljudligt rullande R. Han vinkade vilt mot oss. Harry sträckte på sig och tittade alert på pojken, medan den plymliknande svansen vajade! "Kolla svansen", ropade pojken entusiastiskt med hög röst. Läraren, som alltid var beredd på höga toner och glada tillrop i denna energiska särskoleklass, gav direkt lugnade och tydliga instruktioner. "Kommer ni ihåg vad vi pratade om innan, att om Harry ska vara med oss, så måste vi vara lugna och prata med små röster?" Pojken knep snabbt ihop sina läppar och nickade ivrigt. Sen lade han ett hyschande finger mot sin mun och tittade menande på sina fem klasskamrater. Alla fnissade lågt och nickade. "Jättebra", sa läraren. Jag log uppmuntrande. "Nu ska vi sätta oss på golvet där borta, i en ring runt korthögen," sa läraren. Jag lade ut Harrys matta på hans vanliga plats i ringen, för att tydligt visa både honom och barnen var han skulle sitta. Barnen lommade försiktigt fram och sjönk ner på golvet. De tittade fokuserat och upphetsat på Harry, som oblygt tittade tillbaka. Läraren satt sig ner och såg från elev till elev. "Kommer ni ihåg vad jag berättade innan Harry kom, att vi ska turas om att lägga godis under korten. Sen ska Harry få leta efter godiset. När Harry hittat godiset, så ska den person som gömde godiset få läsa orden på kortet". Eleverna nickade entusiastiskt. Jag räckte över den lilla burken med hundgodis till den första eleven i ringen. Läraren lade alla korten upp och ner, och spred ut dem över golvet. Harry och jag gick runt hörnan, för att göra det lite mer spännande, så att Harry inte kunde se under vilket kort eleven gömde godiset. "Klart", ropade eleven till oss. Harry och jag gick tillbaka, och Harry började ljudligt nosa sig fram - från kort till kort. Eleverna satt blixt stilla och tittade spänt på Harry. Plötsligt stannade han vid ett kort och eleverna ropade "Jaaa". Läraren hyschade glatt och räckte kortet till eleven som gömt godiset. Medan Harry mumsade, fick eleven högt läsa de tre orden på kortet. Sen gick turen till nästa elev, att gömma godis under ett kort, medan Harry och jag tittade bort åt ett annat håll.
En lustfylld övning i turtagning, att vara lugn, att läsa högt, att kunna vara tyst och att visa respekt när någon annan läser. Läraren berättade att hon använder Harry även när han inte är där, exempelvis vid situationer med hög energi i klassrummet. Då säger hon "Nu ska vi vara så där lugna och tysta, som när Harry är hos oss". Och så brukar hon peka på ett foto av Harry som hon har på väggen. Och det brukar FUNKA!