Dörren var stängd. Harry, jag och arbetsterapeuten Birgitta knackade försiktigt på. Hasande steg hördes på andra sidan dörren. En smal springa och en yrvaken blick. Mummel. "Jaså är det ni."

Den gamla kvinnan var inte alls sugen på att gå upp ur sängen. Hon hade ätit sin frukost och sen gått och lagt sig igen, ovanpå överkastet. Hon kände sig frusen och trött, försökte hitta orden för att förklara för oss att det inte var läge för en promenad. Yrvaken och irriterad satt hon och gungade på sängkanten, kämpade med ett påtvingat leende. ...

Den 50-åriga kvinnan gjorde sig redo för en promenad i vårsolen. Trots sin svåra demens, hade hon fin fysik och uppskattade långa promenader. Hennes ansikte var allvarligt som alltid, och med mycket stel mimik. "Fin hund", sa hon. "Jag har haft en hund. Han hette Kosmo." Hon tog på sig jackan. "Vill du gå en sväng i skogen idag?"...

Den gamla damen satt ensam vid sitt bord i samlingsrummet. Klockan var 10. De andra boendena hade redan ätit upp frukosten och lämnat rummet. Några meter bort från damen, i köksavdelningen, stod personalen och plockade in tallrikar och bestick i diskmaskinen. På bordet framför damen låg två korvsmörgåsar. Jag mötte personalens blick och frågade...

Vi sitter tysta i den lilla samtalslokalen. Den unga kvinnan har satt upp hälarna på stolen och lutat hakan mot sina knän. Hon gungar lätt. Tårarna rinner ner för kinderna. Det har gått en stund, sedan min senaste fråga. Kvinnan verkar inte kunna fortsätta. Jag vänder blicken mot Harry på golvet, uttalar lätt hans namn. Han vänder direkt på...